?

Fryser.
Förbannar mig själv. Varför har vi den här skitrelationen? Du kom ju precis hem.
Nya Lasseskivan på.
Har den där vill-rädda-och-ändra-världen-nu-känslan.
Fast jag är trött. Skallebank.
Resten av dygnet är det levande ljus som gäller.
Oc blåbärste. Massor. Massor.

Det kallas tvivel det är som stör.

Tvivlet ligger fortfarande som en tung dimma över mitt liv.
Ska prova med, "I love you, I love you, I love you" framför spegeln innan jag går till jobbet. Kanske får jag i alla fall ett leende tillbaka.  Ett fånigt ett.


Nån som är tillbaka?

Skrivarlust igen. I gråskala.

Hur kan ens peppkänsla bara försvinna så lätt? Kan man skylla på trötthet?
Jag tror att min hjärna har ett stort finger med i spelet. Den tror inte på mig. Tycker jag är dålig. Och gör fel. fel. fel. fel. Duger inte. Räcker inte till.
Det här blir ju en ond cirkel. Det vet jag så väl. Men jag har jobbat på att ladda ner positiva tankar. Men ibland går det bara inte. eller?

Åkte förbi vårt gamla hus inatt. Hade varit skönt att göra en högersväng från 206 och parkera på grusplanen. Inte vidare till Motalagatan. Vara 15. Inte vuxen. Bråka med mamma. Inte tänka på henne i Barcelona. Prata med kärlek i malung genom luren. Inte sova ensam. Sucka över läxa. Inte över räkningar. Ledig söndag. Inte jobb. Skogspromenad med voffsing. Inte grymta åt grannens katt. 

Kan hända att här växer fram en del skrivet alster från och med nu. Men måla inte upp något stort nu. Det blir kanske inte som du tänkt dig. Mest ventilationer. Från hjärnan.

RSS 2.0