Tisdag.
Jag har kommit hem. Överlevde sjukan och nu sitter jag i hemmets lugna vrå.
Med två stenhårda små tennisbollar på bröllat.
Ja, ungefär så känns det.
Ömt och lite svidande, men bra liksom.
Jag saknar skåne. Skolan.
Och klassen.
Jag vill ju också vara med och skapa det sista med er.
Det är ju nu det gäller liksom.
Förutom det och halsont är väl allt bra.
Fast jag saknar en man också. En riktig en.
Men vad är det de säger nu igen, "Allting har sin tid".
Bäst för mig att så är fallet...
Kommentarer
Postat av: Karin
you can´t hurry love, no you just have to wait. Men ibland vill man bara sparka den där mannen i röven så han tar sitt förnuft till fånga.
Postat av: Sandra
Vad har du gjort för någet?
Trackback
