frokenjernisacsson

Sen torsdagkväll.
Ledig imorgon.
Av någon anledning lyssnar jag på en gammal Robyn låt som jag gillar.
Bum Like U.
Första versionen.
Inte så elektronisk. Inte alls faktiskt.
Riktigt bra.
Lovisa Wall och jag lyssnade massor på den I nian.

Har gjort klart sista läxan.
Faktiskt en väldigt intressant uppgift.
Ämnet är Religon och jag tänkte faktiskt dela med mig lite av mina åsikter.
Det är väl det en blogg är till för?!

Uppgiften var att skriva lite vad man själv tror angående Gud, Världen, Människan och Livet. Vi fick frågor att svara på såsom, Finns Gud/något högsta väsen?, Är världen/människan god eller ond? vad är medningen med livet och vad händer efter döden?

Bland annat svaren på dessa frågor blev en söt lite mini-uppsats på knappa två sidor och här följer några utdrag ur den :

Det är en mycket bra fråga. För helt ärligt är jag inte helt säker på vad jag tror på. Jag kanske inte ens kan kalla mig troende? Fast när jag ställer det påståendet till mig själv, att jag inte är troende så gör jag genast uppror mot mig själv. Så tror, det gör jag alltså. Men på vaddå? Gud? Buddha? Allah?
 

Nej. Det tror jag inte. Ändå är jag uppvuxen med kyrkan som ett andra hem. Det har varit barntimmar, dop, kyrkokör, konfirmation och fortfarande, fast jag mer eller mindre flyttat ifrån församlingen jag växt upp med hjälper jag ofta till vid loppisar, jul- och påskspel som de anordnar.  Två av mitt livs små minihjältar arbetar inom kyrkan och det är där jag mött dem. Helt logiskt borde alltså Gud, ursäkta nu ordvitsen, vara min Gud. Men jag är inte helt säker på att jag vågar, vill eller överhuvudtaget tänker ge honom det ansvaret.

Trots detta tror jag att det finns något över oss. Vad kan jag inte svara på. Men jag lever med tron att allt sker av en anledning. Min väg, i detta livet är utstakad. MEN inte helt bestämd. Det är nog, för dagen, det närmsta en tro jag kan komma.

Världen är god. Det är människan som är ond. Eller kanske inte människan i sig, utan vara behov. Behov av att vara snyggast, snabbast, bäst. Behov att sätta dit andra för deras misstag. Rädsla för andra tror jag också ligger till grund för mycket av de hemskheter som vi utsätter våra medmänniskor  för.

Själ, ja det har vi. Jag tror på tidigare liv. Och det kanske är själen då som förflyttas. Jo, själen finns. Det är den som är jag. Min själ. Jag kan färga och klippa mitt hår. Jag kan gå upp och ner i vikt. Men själen består.  Jag tror att människan är god. Det är våra handlingar som är onda. Att tro att människan är ond är för mig att se ner på sig själv och sin omgivning och det gör ju ingen människa glad. Och glad vill jag vara. Det gör mitt liv lättare. Och överhuvudtaget värt att leva.

Människosynen i världen är nog väldigt olika beroende på vem du talar med. Men jag tror att man generellt ser grupper mer än individer. Man bryr sig mer om var människan kommer ifrån eller vilken grupp hon tillhör än hur hon är. Man ser utsidan innan man överhuvudtaget funderar över insidan.

Meningen med livet är att göra något bra av det. Att syssla med, utvecklas inom något man brinner för. Så länge glädjen finns kvar i det man gör behöver man inte vara bäst. Meningen med livet är att finna en lösning/ett sätt att orka kämpa, skapa och bibehålla relationer.

Som sagt, jag tror på att allt sker av en anledning. På så sätt kanske jag tror på ödet. Men jag tror ändå att vi har val, och att det är de som leder livet framåt på olika vägar och sätt.

Egentligen vet jag inte varför jag vill publicera detta, Antar att jag vill dela med mig av vad jag tycker och hur jag tänker.
Gör vad du vill med informationen.
Jag tänker sova nu.
Puss Hej !