Ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån.

Jag lyssnar på Lasse.
Kom in för bara en liten stund sen. Tog en kvällspromenad i solen(!)
Och ikväll änns som om jag ha fått smaka på en sista munsbit av sommaren.
Kanske hade det med solen som färgade himlen barnsligt vackert rosa, eller så var det för jag träffade en vän och hennes nyfunna kärlek på torget. En kille som enligt hisorier verkar vara alldeles för bra för att vara sann. De såg så söta ut att till och med jag, Agnes Jern Isacsson, önskade att jag träffats av Amors pilar. På riktigt. 
Men självklart lyckades jag häva ur mig en massa korkade kommentarer, så hans intryck av mig är väl för all framtid förstörd. Typiskt mig. Försöker skämta, vara cool inför nya bekantskaper och så blir det bara fel. Skit. Har vi tur får jag en ny chans nu när jag ska upp till turturduvorna och se Idol. Jag är nämligen en smula lämnad av min sambo idag. Hon har flytt stan till sin älskling. 
Damn. Alla har älsklingar. 
Alla utan Agnes.  
Stackars mig.
Stackars, Stackars mig.
Min Romeo när dyker du upp?
Hö Hö Hö !
Jag har kul åt min egen självömkan. Kära läsare. Ta det jag skriver med en nypa salt, även om det i detta inlägg säkert ligger mer sanning än jag någonsin kommer erkänna.

På återseende !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0