frokenjernisacsson

Efter elva polarpärlan med smör och ost till mellanmål tog jag mitt ansvar som hälsosam människa och följde med pappi ut och gick.
Dock förtäljer inte historien hur LÄÄÄÄNGE jag var ute och gick. Däremot kan jag avslöja att det var ungefär hälften så långt som pappi....

Sen hämtade jag Lillasyster. Hon hade varit ute och lekt på landet.
Och ja, hon är sjutton stolta år, snart.
Nu gör vi potatismos till hela familjen och idag är det tre månader till min nittonårsdag, spektakulärast är dock att den kommer firas i spanien, närmre bestämt drinkandes söta drinkar på beachen på Costa Brava.
Underbara tanke.

Jag ska studa lite till efter middagen. Sen ska jag se klart Patrik 1,5.
Såg halva igår och det är verkligen den bästa svenska film jag sett. Tror jag.
Skådisarna är fantastika och storyn ganska förutsägbar men klockren.

Må väl, vänner !

Jag vet att jag varit rätt tråkig den sista tiden.
I alla fall här.
I det verkliga livet har jag skrattat och skämtat rät mycket, som i vanlig ordning.

Hur som helst. Idag hade jag beordrat mig själv att plugga/jobba med projekterbetet HELA dagen.
JAg började halv tre och har suttit konstant till nu.
Det är ju i alla fall halva eftermmidDAGEN...
Positivt är att det har gått mycket framåt. Inte alls mycket kvar att fixa med manushelvetet.
Faktum är att jag är rätt nöjd också.
Dubbel lycka med andra ord.

Ikväll är det jag som är kock åt la famillia.
Fiskpinnar och potatismos. Det ni ! Det är vad jag kallar delikatesser...
Nu ska jag skriva lite till.
Sen ska jag fingra på luren lite.
Måste prata av mig lite.
Nu har jag ju varit själv och suttit tyst, med undantag från lite sång, i hela två timmar.
Bra jobbat Agnes, Bra.

Jag tror knappt att det är någon som har missat att det är hjärtanDagen idag.

Jag försöker att fokusera så lite som möjligt på det.
Som med nästan allt annat, det blir lättare så.
Även om jag egentligen tycker att det är lite mysigt och charmigt.

Gårkvällens utgång blev helt okej.
Men absolut ingenting emot Michellans Party med följande studentMadison i onsdags.
Det var kalas det.

Egentligen skulle jag på tjejmiddag och mys hos Julia ikväll.
Men jag känner för att vara osocial.
I alla fall nu.
Jag kanske ångrar mig längre fram på det här dygnet.
Men då tar vi det då.

Nu ska jag kurera mig. En utekväll är ju sällan bra för kroppen.
Jag vet att ni vet.

Fullmåne.
Det går bara inte. Varför har jag lyckats få de här generna? Får jag lovar er! Inatt har det inte bara varit någon psykisk grej, jag visste inte ens att det är fullmåne förrän nu.
Inatt har det varit hundra gånger värre än vanligt.
I vanliga fall brukar det ju bara ta lite längre tid innan jag somnar, jag drömmer lite extra och vaknar kanske en gång på hela natten.
Men inatt !
Då kunde jag inte ens somna. Beslutsam som jag är valde jag då att sätta mig medd mitt mystäcke framför tv.n. Som tur var, visade de på svt hör och häpna nu, en intervju med min kära Lasse W. Den varade dock inte så länge så jag bytte över till scrubs. Jag tror jag såg två eller tre avsnitt. Sen måste jag nog trots allt somnat.
För att sen ha vaknat igen.
Och så där har det hållt på inatt.
Somna.
Vakna.
Somna,
Vakna.
Nu har jag legat och vridit och vänt mig sen klockan fem.
Kul att vi har sovmorgon...

Efter mer eller mindre konstant pluggande i fem timmar, (!) fyra koppar thé, och ett par-tre telefonsamtal senare är jag ännu inte klar men  funderar ändå på att ge upp och gå och lägga mig.
Michelle ringde och gladde mig nyss. Hon erbjöd skjuts. Vilket innebär sovmorgon imorgon. Ljuva tanke.
Snälla, underbara Människa.

Nu ska jag borsta gaddarna och be JB hälsa på nu igen.
Mitt dunkande huvud behöver det.

Natti.

Förlåt lilla Måndagen.
Jag var kanske lite hård mot dig.
En ljuspunkt har ju funnits.
Jag fick jobb idag. På Sand.
Extra på helger och så vidare. De erbjöd till sommaren. Men jag vet inte.
Ett sommarbåstad fyllt av rika kändisar att lura av dricks.
Jag tror inte jag är så sugen på det...



Men du är ändå lite mesig.
Skitmåndag.

En konstig dag.
En seg dag.
En dag det inte blivit något av.
En grå dag.
Som inte skyndat på.

Jag sitter i mitt skånska kök nu. Här har det bretts mackor och bryggts kaffe. Jag tänkte studera en aning. Har ett antal punkter på min att-göra-lista som måste, just  det , göras.
Jag hade hellre legat och lapat sol, druckit drinkar iförd bikini, solglasögon och med lätt solbränna på kroppen.
Men hur ofta vill man inte det?

Jävla mesmåndag.
Har varit tyst mestadels av dagen och inte heller riktigt orka anstränga mig för att tala. Vara intressant eller rolig.
Det är mycket lättare hemma.
Mes. Mes. Mes.

Hela vägen ner fasade jag för den.
Den tomma lägenheten.
Ensamheten.
Lämnade av Linnéa hos henne.
De ville vi skulle festa.
Jag kan inte.
Jag är tråkig.
Det är ju sista terminen...bla..bla...bla.
Nej, Punkt slut,
Sen kom jag så kallat hem.
Ensamheten var skön. Jag behöver nog den mer än jag tror.
Nu: Musikfrossa.
Mysmusik.
Halleluja.
Stronger Than Jesus
What have I done
och så vidare.
Har en fet pluggvecka framför mig.
Mindre peppande.
Jag ska nog sova nu.
Natti.

På cyberfronten har det, som ni tappra läsare redan märkt, varit oroväckande lugnt.
Men IRL där har det varit lika levande som vanligt. Om inte än lite värre.
Egentligen borde jag studa nu, men jag bloggar istället.
Man har ju olika val här i livet.... att blogga.... eller att INTE blogga...
Jag följer mitt hjärta...

Vi åker till skåne snart.
Pappi och Mammi ska bara fixa något med min telefon.
Det tar tid.

Veckan som kommer nu står för stud.
Veckan därpå vila.
eller, jag menar lov....

Skolveckan är slut.
Men ambitiösa som Nea och jag är har vi suttit hela förmiddagen och studerat tillsammans i mitt vadstenakök.
Hon duschar nu. Vi ska snart göra ett makabert besök i skänninge. Plocka upp en liten syster samt reka ÖB´s fanatstiska utbud.

För att se lite bakåt i tiden:
I onsdags var den dagen jag shoppade sönder mig i sveriges största SYDLIGASTE stad. ( Inte stockholm, inte ystad utan MALMÖ)
Så nu kan inte jag shoppa något förrän 2011 ungefär. Men känner jag mig själv kommer det ske inom en snar framtid ändå...
Torsdagen gick som vanligt i det estetiska tecknet. Och det var musikalarbete som fyllde upp hela dagen. 
När slutklockan klämtade på Apelryd åkte Nea och Jag hem. Uppåt.
Vi kom hem på den senare delen av kvällen, åt mammamat, tittade på årets kock och somnade tidigt. Trivsamt.

Som sagt, nu närmst sveriges vackraste och mest spännande stad : SKÄNNINGE. Sem bio i linköping med flertalet flickebarn.

Näe.
Nu får den där prinsen på vit häst allt ta och dyka upp.
Jag börjar bli uttråkad.

Gotta get some action!

Det här  var kvällen då jag, Anki och tre andra tappra SVENSKA C- anhängare höll på att bli inlåsta på självaste Apelrydsskolan.
Det hela slutade dock väldigt bra, då ovannämnd lärare ringde Bengt-Arne, mannen som bor granne med skolan och enkelt förklarat därmed har nycklar till hela stället.
Han jobbade och kunde därmed inte komma.
Men det var ingen fara på taket.
Han guidade oss ut genom skolans brandutgång.

DAGENS SPECIAL: Sarah, dig och alla läsare kan jag nu glädja med att jag aldrig mer kommer beklaga mig och tjata över svenska C. Idag sattes ett slutändat P för den kursen. Läs den inte.

Nu ska jag se på Familjen Annorlunda och förhoppningsvis bli avskräckt.

Jag vill kyssa dina röda läppar.

Nu sticker jag till skolan. Brottas en sista gång med svenska c.
Sen ska jag "hem", handla och städa.
Kul.

Lite spänning hade ju inte stört.

Hej då.

Telefonprat.
Ytterst lite matte.
Och så lite veckoplanering.
Ungefär så skulle man kunna beskriva slutet av min söndag.
Relativt tillfredsställande faktiskt.

Vad som däremot inte är särskilt tillfredställande är att den där förbannade hjärtedagen mer eller mindre är här.
Alla Hjärtans Dag.
Hej Ångest.
Jag har upptäckt mitt favortithé i helgen.
Ironiskt nog heter det Kärlek.

Innan farbror blund hälsar på ska väskan packas och några papper skrivas ut.
Imorgon rullar hjulen mot skåne igen.
Framför mig har jag en tuff vecka.
Hela TVÅ skoldagar. Det är SÅ påfrestande att gå sista terminen på gymnasiet...

Här har det visst vart lugna gatan ett tag. Och man kan väl säga att det speglar mitt liv de senaste dagarna också.
Fast ändå inte.

I fredags tog Tildis och jag brumbrumen upp i landet, stopp nr ett blev preem i Våxtorp. Hur länge vi var där förtäljer inte historien. Men jag tror gubba´ på bensinstationen där fick sig ett litet lagom fredagsskratt.
Men de rycker jag bara på axlarna åt, kul att man kan glädja någon.

Fredagen fortsatte sitt lugna mak på helgeandsgatan, sydde byxor och drack chai med systra mi.
Sen dök martina och martinsson upp och vi tryckte ner soffan och såg på diverse danser.
Igår kom Jullan hit och förgyllde min tillvaro. Vi åt, skrattade och sov mest.
Idag är stinas dag så vi åkte dit, bjöd på tårta och sjöng.
Hon blir byxmyndig och ska få en moppe.

Och allr detta har skett i en lagom takt. Och jag känner mig åter stärkt inför en tuff skolvecka. host.

Klockan är nollsju.tjugosju.
Och jag är vaken.
Därav tänkte jag göra klart en sista svenska c uppgift som borde blivit inlämnad för alldeles för längesen.
Därefter, om ork finnes kvar ska jag göra klart engelskan tills imorgon.
Tämligen ambiöst en tidig lördagsmorgon.
Hylla mig.

Jag är arg.
Upprörd.
Svallande känslor.
Och är allmänt omotiverad och ogillande mot. Ja, mot typ alla.
Och jag har liksom inte kunnat släppa det.
I snart nio timmar har jag känt såhär.
Bitter, som någon sa.
Jo, så ser ut och låter jag nog.
Men hur i helvete gör man då?
Jag har blivit dålig på att låtsas.
Det fick bättre förr. Då kunde jag släppa saker.
Då kunde jag göra något annat för att sedan bli glad och vara mig själv som vanligt igen.
Detta känns inte som jag.
Fast alldeles säkert är det jag i allra högsta grad.

Jag måste fan ut.
Jag kvävs.
Vill inte somna sån här.
Är rädd för att det hänger i imorgon med.